monicap

Jag har precis läst ut den första boken i Millenium-triologin efter att ha sett alla tre filmer först. Som många med mig blev jag fascinerad av Lisbeth Salander från första stund. En sån tjej man önskar at man kunde vara fast ändå inte.

Så av någon anledning fick jag för mig att googla "Lisbeth Salander". Fråga mig inte varför? Tänkte kanske att jag skulle hitta någon bild eller någon recension av böckerna. Jag fick fram flera rubriker som handlade om henne som person i boken och tänkte först "Hur i helvete kan det pågå så heta diskussioner om en fiktiv karraktär i en kriminalroman?".
Men det jag läste var faktiskt ganska intressant. Den första länken jag fick upp var:

http://www.jnytt.se/nyhet/28506/jonkopingsbo-ko-anmaler-lisbeth-salander

Vilket jag tyckte var en ganska rolig läsning (tar bara två minuter att läsa).

Sen klicka jag vidare till denna: http://www.newsmill.se/artikel/2009/09/14/darfor-ar-lisbeth-salander-inte-en-riktig-kvinna

Så tänkte jag "Vad faan, i en roman är det tillåtet att huvudkarraktären blir som man vill. Det är ju det som är meningen att man kan drömma sig bort om hur det kunde vara, borde vara eller inte och så vidare. Ska vi börja analysera Musse Pigg och den lilla sjöjungfrun nu också?" Apropå det så ska jag nog googla på det och se vad jag får fram ;)

Ja men iallafall, så kom jag fram till denna artikel:

http://www.newsmill.se/artikel/2009/03/01/stieg-larsson-hade-inte-kunnat-skriva-om-lisbeth-salander-i-dag

Jag analyserade inte så mycket av vad Eva Lundgren hade skrivit egentligen (klockan är 02.15 på natten och jag är trött) Men så började jag läsa kommentarena. Vissa av dem så klockrena så jag kan inte sluta skratta. Har inte orkat mig igenom alla kommentarena än men jag var bara TVUNGEN att dela med mig av denna läsning.



Övrig relaterad läsning för de intresserade:

http://www.socialisten.se/content/view/49/64

http://sv.wikipedia.org/wiki/Eva_Lundgren

http://www.idg.se/2.1085/1.144436


Fann dock inte några analyser eller diagnoser om den lilla sjöjungfrun eller Musse pigg!

Over and out!

Tänk att lilla Justin fyller 3 snart. Tiden går så fort. Han börjar bli stor (",) Saknar dig sötnosen.



Min gudson!

Man har så mycket funderingar på saker och ting. Jag har alltid varit sån att jag velat göra massa saker. Är intresserad av princip allt. Jag vill studera, det har jag alltid velat. Älskar utmaningar men klarar inte av att vara student. Men den tillfredställelse jag får när jag lär mig saker, när jag blir insatt och fördjupad i ett ämne, den går inte att beskriva.
Jag trivs väldigt bra på det jobb jag har nu. Jag lär mig hela tiden. Jag har lärt känna mig själv på många punkter. Sen funderar man mycket på vad man vill jobba och/eller göra i framtiden. Nu är jag väldig mycket inne på ämnen som rör säkerhet. Polis, fångvården, försvaret e.t.c. Vill jobba förebyggande. Det är en lång väg dit och det är så mycket annat jag också vill göra. Resa, se världen. Hitta någonstans att etablera mig. Blir det Oslo? Kommer jag tillbaka till Stockholm?
Jag funderar också väldigt mycket på de relationer jag har. Min relation med min syster när man bor 60 mil bort. Jag önskar jag kunde vara där mer fysiskt, vara en del av hennes barns liv. Den relation jag har till min mamma nu när hon är sjuk. Min ikke existerande relation till min pappa? Hur påverkar det här mig? Jag vet hur det påverkar mig på många sätt. Jag saknar dom enormt. Jag saknar alla mina syskon. Men jag trivs så bra i Oslo och känner inte alls att jag vill flytta tillbaka till Stockholm. Inte i den närmsta framtiden iallafall.
Känner mig delad och sliten i två när det kommer till dom tankarna.
Oslo har gjort mig mycket bra. Här betyder man något. I Sverige är man en i den grå massan. Jag är iof ganska privat av mig. Gillar inte att prata så mycket djupa saker om mig själv. Det är mitt!  Men i Oslo blir jag iallafall sedd på ett sätt man inte blivit innan.
Hmm.. Känns som jag går från det ena till det andra. Men det är mycket som rör sig i huvudet just nu. Det här är bara en bråkdel av det men nog så stora tankar.

Nu ska jag lyssna på lite mer musik innan jag lägger mig!

http://www.youtube.com/watch?v=pUQhYnAyC5k

http://www.youtube.com/watch?v=EXJlw0yDQ2A

Ja, vart ska man börja? Jag tror inte det här har gått någon oberört förbi? Sturebymordet!
Jag bor 60 mil bort och får ett meddelande av min mamma om jag minns rätt, jag läser tidningsartiklar. Norsk tidning, svenska nätsidor. Jag hör historier. Läser bloggar.

Jag funderar, analyserar. Precis som tusentals andra människor gjort och gör. En oerhörd Tragedi. Precis som med alla människor som inte dör en naturlig död. Ett svartsjukedrama. Ett triangeldrama.
Vad föranledde det hela? Inget är så enkelt som att hon bara var svartsjuk av ingen anledning. Vad var Toves bakgrund och uppväxt? Hur kunde Tim bli driven så långt att han gick över gränsen?

Sen kommer sorgearbetet. En minnesplats för människor att besöka. Nattvandring. Bloggar till hennes ära. Låtar. Vad kan vi lära oss av detta? Hur kan man gå vidare efter något sånthär? Har hört många många historier om hur ungdomar engagerat sig. Men ska det verkligen kräva en ung tjejs bortgång innan folk får upp ögonen?

"Lev livet fullt ut"

Jag vill hedra minnet av Therese. Jag vet inte riktigt hur. Att skriva om det är en del av det. Att få upp ögonen. Men hur kan man hindra att något sånthär händer igen? Vad kan jag göra mer praktiskt? Många har gjort mycket. Fantastiska ungdomar som hedrar sin väns minne. Min syster är en av dom. Rebekka. Hon är en oerhört modig och stark tjej. Som har tagit sig igenom en väldigt tung sommar. Jag bara önskar att jag hade varit fysiskt närmare. Varit ett större stöd för henne än jag varit. Men jag hoppas hon vet att jag alltid finns där för henne.

http://www.youtube.com/watch?v=kuy38MFU5H4

Det här var allt för den här gången!

/Monica